För två år sedan.



Jag satt på ett flygplan med andan i halsen, svimmade i toalettkön och sov nästan ingenting på elva timmar. Lyckades klämma i mig en hamburgare på Burger King, ringde mamma och bråkade med hissen. Sen stod jag där, utanför flygplatsen i mitt nya hemland. Nervös, svettig, klibbig och så jäkla förväntansfull.

Jag minns inte så mycket alls av första dagen. Knappt något från första veckan egentligen. Men jag minns att jag var glad. Och lättad. Lättad över att familjen tog emot mig med öppna armar. Jag skulle stå där, nästan ett år senare, gråtandes säga adjö.

 
Men åh vad bra det blev. Och fasiken vad jag saknar denna tid, denna familj och detta land.

See you later, Thailand.
Skriverier, Thailand 2014-2015 | |
Upp