Och vi vill inte släppa in kylan.

Gatuljusen slår starkt mot betongen på gatorna som vi allt mer sällan går på. Det blåser kallt och huden på fingrarna knottrar sig. Vi spenderar en evighet i hallarna, av och på, tjocka lager. Du lägger en kall hand på min rygg om kvällarna.

Vi springer på IKEA, roffar åt oss det sista paketet av värmeljus som står framplockat. Sedan eldar vi långt, långt in på kvällen. Långt, långt in i mörkret. Pianomelodier sprider sig i lägenheten. Jag värmer soppa på spisen. Huttrar om att det är kallt. Och du muttrar och håller med.

Vi fryser och ryser.

Det blir ett krig om värmen på kvällarna. Filtarna får åter igen vila på sängen, efter att ha spenderat våren och sommaren någonannanstans. Fönstret är stängt numera. Aldrig öppet. Vi bävar för att släppa in ny luft för det betyder att vi måste släppa in kylan. Och vi vill inte släppa in kylan.

Jag skapar min egen bastu i badrummet. Vattenångorna slår upp mot spegeln och jag ritar hjärtan efter hjärtan till dig. Sjunger med i powerballader så högt jag bara kan.

Långa kramar kontra regninga mornar, och jag tänker att jag i alla fall har dig som lyser som en sol. Ett litet solsken
i regnet och rusket och kylan. Och det är allt jag behöver. Allt jag behöver är du.

Skriverier | |
#1 - - Daniella Chanelle:

Svar: Jag menade absolut inte att det jag skriver skulle vara osanning, snarare att det kan verka falskt att jag kanske skriver att jag mår dåligt men inte kan berätta varför och utåt sätt lever ett rätt bra liv, speciellt nu när jag har flyttat utomlands så får jag höra att jag fan inte alls kan må så dåligt. Men problem försvinner inte bara för att man flyttar, de problemen jag har haft (även om de kanske verkar ofarliga för andra) följer ju med mej ändå. Det senaste har jag haft ångest över brustet hjärta, det finns en man jag tycker om väldigt länge men han skulle aldrig någonsin kunna tycka om mej på samma sätt. Och jag försöker träffa andra men det känns alltid fel för de är "inte lika bra som Honom" och "Han är så mycket bättre/klokare/osv osv" (you get my point) och även om jag kanske dejtar mycket och redan har varit på dejter trots att jag inte ens har bott här en vecka, så önskar jag ändå alltid att Han ska tycka om mej någon dag. Men jag kan inte skriva om brustna hjärtan här i bloggen för 1 då skulle jag vara så jävla patetisk och 2 jag vet att på något jävla sätt får han reda på det från andra, inte för att jag överhuvudtaget skäms för att jag är kär i honom, men jag vill inte att han ska få skit för det eller känna sej utpekad för trots att om jag aldrig skulle nämna några namn så finns det idioter som läser här som vet vem/vad det handlar om. Det är samma sak med min mamma, för några år sedan var jag självmordsbenägen och ventilerade genom bloggen och tror du inte att mamma + andra släktingar fick saker postat till sej på diverse medier? Så därför kan jag inte skriva vad jag vill, för andra människor lägger sej alltid i och det blir fel i slutändan, även om alla kan vara olyckligt kära i någon som inte vill ha en och det absolut inte är en stor grej egentligen. Hoppas att det här inte gjorde dej förvirrad, kram Matilda! <3

Upp